Jag har aldrig känt mig så tom inombords som jag har idag. Det har bokstavligen gjort ont inom mig så att det känts som om mitt hjärta ska spricka. Den värsta känslan som finns har uppstått inom mig. Den har funnits där innan, men den har aldrig varit såhär stor. Känslan då man sårat någon som betytt världen för en den senaste tiden. 

 

I mitt fall handlar detta om två personer. Två personer som stått mig väldigt nära den senaste tiden. Två personer som jag litat på. Två personer som litat på mig. Jag har sårat dom båda två. Jag har inte funnits där när dom behövt mig, speciellt en av dom. Jag har sagt och gjort saker jag inte borde. Saker som jag ångrar så extremt. 

 

Jag kan inte beskriva i verken ord eller handlingar hur mycket dom här två personerna betyder för mig! Det är två faktastiska människor som jag fått att må dåligt. Jag förstår inte ens hur det här har kunnat ske. Hur kan jag låta två personer som betyder så mycket, må dåligt utan att jag reagerar? Hur kan jag bidra till att dom mår som dom gör? Två personer som jag annars ser med varsitt leende på läpparna, dag ut och dag in. Två otroligt starka individer som klarar av att ta så sjukt mycket skit men ändå står på benen? Hur kan jag vara så blind att jag inte ser vad som pågår?

 

Jag finner inte ord för hur chockad jag är över mitt eget beteende. Jag är djupt besviken på mig själv för hur jag agerat. Jag önskar att jag kunde ta tillbaka allting jag sagt och få allting jag gjort, ogjort. Men tyvärr fungerar livet inte så. 

 

Det enda jag kan göra nu är att blotta mina känslor och rikta ett innerligt FÖRLÅT till er! Jag är beredd att offra allt för er! För vänskap måste vårdas för att den inte ska rinna ut i sanden. Och om den här vänskapen rinner ut i sanden, då kommer det inte finnas mycket kvar av mig!