Helt ärligt, vad händer med världen? Den senaste perioden har jag med jämna mellanrum mått förjävligt men har haft turen med mig att ha världens underbaraste vänner runt omkring mig som fått mig att må bra igen. När jag sen väl kommer på fötter och mår bättre än någonsin så kommer kaoset igen...

 

Denna gången är det mina vänner som mår dåligt, inte en vän utan nästan alla. Vad ska man göra? Hur ska man bete sig för att hjälpa? Jag vill så gärna kunna hjälpa dom alla men det är svårt att hjälpa när man inte vet vad det är som är fel. Jag tror inte någon någonsin kommer fatta vad det är som är fel, för det är massa småsaker som växer upp till något stort. Varför då? Jo för att vi alla är tjejer, och tjejer kan inte prata ut om saker. 

 

Vi tjejer är experter på att snacka skit och sticka knivar i varandras ryggar. Men när det väl kommer till att prata ut med personen i fråga så vet man inte vad man vågar säga och inte för att inte starta världens bråk. Men det är just detta skitsnacket som startar bråken, inte ärligheten. 

 

Problemet är också att många tjejer är så envisa och stolta att de inte kan erkänna sina egna misstag, det är också en sak som leder till att allting förvärras. 

 

Jag fick här om dagen höra att om man varit vän med någon i 7 år kan man vara säker på att den vänskapen kommer vara för evigt. Kan det verkligen stämma? Så som situationen ser ut nu så börjar jag tro på det mer och mer, efter 7 år kan man vara säker på att man känner sin vän, innan dess, så känner man nog bara en del. Sorgligt men sant. 

 

Om någon av mina vänner läser detta så vill jag säga er att jag alltid finns här för er, nya som gamla. Jag älskar er av hela mitt hjärta oavsett hur många eller få bråk vi har haft, hur mycket eller lite vi kommit överrens och allt sånt. En vänskap utan bråk är ingen riktig vänskap.